Våra besjungna hjältars glädje över det återuppståndna Upproret byts snart mot oro över Storklådas hemliga planer och mössens uppenbara ovilja att lämna gamla revirfejder bakom sig. Så, under senhöstens veckor av återhämtning, tar våra vänner tillfället i akt att i hemlighet stärka gruppens allianser med de andra djuren. Chase faciliterar ett psykopatiskt alfa-byte hos aporna – Apollo rekryterar de hårdkäftade Ekoxarnas framtida hjälp – Aas underminerar Storklådas stöd i Råttborgen – och Sputnik tar reda på sanningen om den makthungriga musens stundande offensiv…
Podcast: Flykten från Paradisdalen (Sida 2 av 6)
Apollos nos ledde våra vänner raskt till Ringos fäll-aktiverade slutdestination – sargade ben och en sjukbädd hos katterna. Ett kärt återseende, men nu med betydligt mer misstänksamhet. Efter samtal med Maximus, och Aas ivrigt kritnedtecknade beskrivning av Genlab Alfa hos Glitter, så reser slutligen våra fyra hjältar, tillsammans med Truffaut, till Råttborgen. Då de närmar sig ingången tystnar den stora skaran ivriga möss. Vildtass kliver ut, och bredvid går en liten, vit, mus med målmedvetna steg. Storklåda tittar upp, granskar våra erfarna överlevare, och höjer rösten: “Kom in! Vi har mycket att samtala om – Välkomna till det NYA UPPRORET!”
Kvällens anklagelser ledde till en omtumlande natt av paranoida missförstånd, hot och stress. Sputnik känner av blåmärkena efter ekoxens kramande käftar och gulögas blick flackar fortfarande fram och tillbaka i stugans mörker, medan Apollo smyger genom skogen i jakt på villebråd (eller kanske lugn och ro). Då solen slutligen stiger upp över Paradisdalen är det över en samlad och utvilad grupp, med tydliga mål: Samla upproret – Störta betraktarna. Tillsammans är vi starka.
Våra slitna (och tufsigt behårade) hjältar har tagit sig ner från fjälltoppen och sitter nu ihopkurade inuti Gulögas stuga. I skenet från oljelampan raljerar Truffaut om överlöpare och förräderi samtidigt som gruppen tvingas parera hans svepande anklagelser. Under tiden går Gulögas fickplunta laget runt, och utanför står Sputnik, med sin sinnesvän Vektor runt halsen, och drömmer sig bort mellan stjärnor och rävförfäders visdomsord. Vila nu, för snart väntar allvaret. Genlab Alfa är ett getingbo, och upproret har precis agerat den vassa pinne som ihärdigt petat hål i lagren av lögner…
“Det här är livet, det här är LIVET bröder!” – Den snor-gråtande Sputnik och en köttslams-Aas sitter tillsammans i famnen på vår ivrigt kälkåkande Chase, som ropar ut sitt lyckorus över Paradisdalen. Truffaut och Apollo skidar snitsigt vid sidan om, och skyddar kvintetten från drönarnas ilskna surr, medelst krutknallar och maskindödarkarbinens basunerande fanfarer. Våra vänner har flytt från Labyrinten, med livet i behåll – och ingenting kan nu stå i deras väg…
Truffauts desperata stämma ljuder genom Genlab Alfas höga schakt: –”Vad håller ni på med? Kom igen skynda er, vi måste härifrån, NU!” …Med andan i halsen klättrar våra orakade utbrytare upp för den gängliga stegen. Långt däruppe finns frihetens lockande ljus, där Sputnik och hans slingrande hjärnskrynklare Vektor hänger, med Truffaut hack i häl. Längre ner, i en något mer desperat situation finner vi den mållösa Chase, som med skräck stirrar upp mot vinande metall och den desperata duon Aas och Apollo. Gruppen är plötsligt splittrad, och mellan dem skär ett roterande fläktblad – med skrikande, dödlig precision – det utrymme som en gång var vägen ut.
Breep, breep, breep: “Inkräktare i cellblock! Inkräktare i cellblock! Var god lämna komplexet omedelbart…” – Våra håriga infiltratörer har stirrat in i Labyrintens monstruösa och perverterade själ. Med andan i halsen är de nu på väg ut, med en fritagen Truffaut och Sputniks nyfunna vän i släptåg. Gorillan Storas livlösa kropp ligger i cellblockets korridor och enda vägen ut är nu uppåt – med drönarnas metalliska surranden ekande i det breda schaktet…
Det tog inte lång tid innan våra snokande hjältar blev påkomna i Labyrinten – men med traditionsenlig handlingskraft gjorde de processen kort. Dags för förklädnader! Dr Peder, Dr Karlsson? Angenämnt. Medan Sputnik och Chase övade på sina täckmantlar tvingades Sputnik och Aas rota igenom de gamla Forskarbostäderna: Förruttnelse, forskarrock, och en maläten klänning senare är nu våra vänner “så gott som människor”. Men, det är ändå med en klump av rädsla de nu står på den stora frakthissen, på väg ner genom komplexet – för nere i botten kryllar det av betraktarenheter, likt en myrstack av metall, sågblad och dödlig energi.
“Kroppsbehåring och odör överstiger rekommenderade gränsvärden – du BÖR uppsöka duscharna – och RAKA dig!” …efter en mödosam klättring ner i Labyrintens mörker, har våra modiga befriare funnit ruinerna av mytomspunna väsen: Människorna. Men bland död, tystnad och rum fulla med mystiska ting, finner de också en form av liv – Maskinvarelsen Sprax, till er tjänst!