Ett kärt återseende blev det för Aas då Gullbräcka, hans gamla skyddsling, visade sig vara kvar hos hararna. Men någonting är fel. Drillad och indoktrinerad är hon nu en kugge i det väldiga maskineriet som är Hararnas krigsmaskin. Lunkandes ut från Djuptäppas labyrintlika gångar, känner våra vänner viss oro. De vet nu vad Rotus kräver för att överväga ett samarbete: Förgör en väktarmaskin!
Efter en liten tur förbi björnarnas revir, har nu våra vänner nått den kratertäckta marken och det sargade bunkerkomplexet som är kaninkullen. Rotus armé är i ständig beredskap, beväpnade upp till deras långa framtänder. Apollo har även hittat själsfränder i kaninernas välsorterade lagerrum. Allting i fina rader. Allting inräknat och noga nedtecknat. Men resten av gruppen, funderar oroligt på hur de ska gå vidare för att blidka Rotus.
En stolt Aas fick äntligen möjlighet att bjuda in sina kära vänner till samkväm och pyssel i sitt dammiga gryt. Sputnik har, i sitt drogrus, hört “hålet till labyrinten” mullrande väsa tillbaka. Apollo har försett gruppen med mat och vatten för den stundande resan, och Chase har avverkat allt möblemang för att återställa sin imponerande prylsamling, medan Aas grävde upp vapen, för att betala av sin skuld. Så nu återstår det bara för våra vänner att ta sig till kaninkullen för att samla fler rekryter till upproret – vad kan gå fel?
Efter ett stilla uppvaknande i Sputniks lya, följt av spaning mot betraktarbevakade apöar; en incident med en luftmuräna; nervgiftad Chase; och undviket metallmissfoster — så sitter nu våra vänner under trädgrenarna, tätt ihopkurade, mitt i ösregnet. Aas har en skuld att betala till hararna, Chase har hemlängtan, och Sputnik och Apollo är förvirrade följeslagare.
Vad är egentligen deras plan, i den fortsatta kampen om frihet?
Efter ett genidrag av Apollos torterar-alterego “Galax” och en trovärdig föreställning av vilddjursbjörnen Gorm, eller ja, Chase – har våra vänner lyckats med bravaden att rädda en av råttledaren Bettets kattfångar, men också lämnat Råttborgen med nya bundförvanter, och helt utan bråk. Ett lyckat uppdrag med alla mått mätt. Så varför envisas nu Chase och Aas med att vilja ta sig tillbaka till apornas öar? Det är som upplagt för trubbel i Paradisdalen…
Våra försiktiga vänner har med diplomati och list äntligen hittat nya samarbetspartners för upproret. De stackars mössen, med Storklåda i spetsen, har länge varit förbisedda av de andra gnagarna, men visade sig nära ett glödande hat mot betraktarna. Nästa steg är att övertyga råttornas ledare, Bettet, om upprorets förträfflighet. Om det inte vore för att våra vänner nu har börjat vurma för de stackars katterna, som sitter fängslade på borggården, så borde ingenting kunna gå fel…
Våra frihetskämpar har äntligen tagit sig till nästa anhalt – Råttborgen. Ännu finns inte någon utarbetad plan, men med den motvilligt medsläpade apan Da Vinci och eventuell information från Chase gamla handelspartner Ledin, hoppas gänget övertala råttornas alfa, Bettet. Väntandes utanför sitter en tvivlande Aas, en virrig Sputnik, och en frustrerad Apollo, och någonstans därinne, hörs desperata jamanden. Den tidigare så avlägsna konflikten mellan Katterna och Råttorna ligger nu farligt nära, och hittills har våra vänners strävan alltid bara lett till katastrof…
Överlevarna har flytt ut i skogen för att undvika betraktarnas energivapen. Efter lite välbehövlig vila hemma hos Sputnik, med té, (kakstöld), samkväm, (skrotsamlande) och omplåstring – är det nu dags att ta nästa steg i kampen om friheten. Men först – vart tog deras kantstötta kompanjon vägen?
Blixtrande energivapen, explosioner, panik, död och förrädiskt vatten! Våra vänner har slutligen hjälpt aporna att fly betraktarnas slakt, medan gorillan Stora gjorde ett desperat sista anfall för att köpa dem mer tid. Nu står överlevarna – blöta, omtumlade och rädda – på stranden, och blickar ut över det brinnande inferno, på andra sidan vattnet, som var apornas öar.
”Jag är ett palindrom, jag ÄR ett palindrom” – var det sista vår bevildade Chase sa efter att Sputnik och Apollo hjälpte honom tillbaka från vilddjurets brant. Aporna rustar för strid, och på ett tak står nu Aas förväntansfull, med en här av dödskalleapor runtomkring sig. Under tiden närmar sig ljuspunkterna, och ett mekaniskt surrande hörs över vattnet, på väg mot apornas öar…