Våra vänner har nu rest genom Paradisdalen för att besöka, den tidigare räddade katten, Maximus. Det är ett kärt återseende, och trots att katterna är sargade och svultna efter kriget med råttorna, så har de lovat att hjälpa våra hjältar. Den limsniffande nåjden Glitter har klivit fram – och hon är, efter påtryckningar från en uppjagad Apollo, beredd att leda dem till den utstötte – Gulöga.
Men, natten innan avresa stirrar Glitter allvarligt in i Aas öga, tar hans sargade hand, och yttrar en varning:
– “Jag litar inte på… EN, av er. Sov med ett öga öppet. Alltid, ett öga öppet!”
Betraktarna har anfallit! Upproret är splittrat, basen är förgjord, och Truffaut är tillfångatagen!
Just när allting såg som ljusast ut – kom våra vänners mörkaste fruktan och slet hoppet ur deras händer! Kan de rädda Truffaut och åter bygga upp den sköra tråd som Friheten och Kampen nu hänger på?
En osäker resa har börjat, men det finns hopp: Maskindödarkarbinen, vilar nu i Apollos stadiga famn. Och, under en sen kväll hemma hos Sputnik berättar Gräsfläck om hur hon lyckades fly ut ur Labyrinten – hjälpt av en sargad katt, med illgula ögon.
Denna katt, är nu antingen nyckeln till Truffauts frihet – eller våra vänners undergång!
Våra frihetstörstande vagabonder har återvänt efter sina uppdrag, till ett kärt återseende med Dödskallegänget, Gräsfläck, de värvade aporna, Vildtass, Ringo och Upprorets starka ledare, Truffaut. Efter några veckors vila, under Paradisdalens harmoniska sensommar – väntar nu Upprorets nästa stora uppdrag. Men på väg till helikoptervraket drabbas våra vänner av fruktansvärda farhågor. – Mörk brandrök syns över trädkronorna! Har någon förrått frihetskampen!?
Gullbräcka är i säkerhet efter hararnas hjärntvätt, Rotus är nöjd med våra vänners hjältemodiga insats, och nu vandrar gänget genom Paradisdalen för att avrapportera till upprorets ledare Truffaut. På vägen har Chase dragit med sig Chaplin, björnarnas nedbrutna Alfa. – Var kommer denna plötsliga välvilja ifrån? Kommer Chase att blomma ut som gruppens välvilliga samarit?
“Förgör en Betraktare, eller kom inte tillbaka, Köttätare!” – Följdaktligen står nu våra brända, skjutna och skärrade vänner, med en Väktarskalle i famnen och en fallen Sputnik på marken: Vår stackars pacifist-räv hamnade mitt i korselden för en (i sista sekunden) avriven självmordsväst av explosiv natur, och väktarmonstrumets härskande energistrålar. Med en sista pipande ton i ena örat, avtagande in i total dövhet, ser sig nu Sputnik omkring undrande:
“Hur kunde Apollo ännu en gång klara sig utan en endaste skråma – och vad sjutton glor ni på?”
Ett kärt återseende blev det för Aas då Gullbräcka, hans gamla skyddsling, visade sig vara kvar hos hararna. Men någonting är fel. Drillad och indoktrinerad är hon nu en kugge i det väldiga maskineriet som är Hararnas krigsmaskin. Lunkandes ut från Djuptäppas labyrintlika gångar, känner våra vänner viss oro. De vet nu vad Rotus kräver för att överväga ett samarbete: Förgör en väktarmaskin!
Efter en liten tur förbi björnarnas revir, har nu våra vänner nått den kratertäckta marken och det sargade bunkerkomplexet som är kaninkullen. Rotus armé är i ständig beredskap, beväpnade upp till deras långa framtänder. Apollo har även hittat själsfränder i kaninernas välsorterade lagerrum. Allting i fina rader. Allting inräknat och noga nedtecknat. Men resten av gruppen, funderar oroligt på hur de ska gå vidare för att blidka Rotus.
En stolt Aas fick äntligen möjlighet att bjuda in sina kära vänner till samkväm och pyssel i sitt dammiga gryt. Sputnik har, i sitt drogrus, hört “hålet till labyrinten” mullrande väsa tillbaka. Apollo har försett gruppen med mat och vatten för den stundande resan, och Chase har avverkat allt möblemang för att återställa sin imponerande prylsamling, medan Aas grävde upp vapen, för att betala av sin skuld. Så nu återstår det bara för våra vänner att ta sig till kaninkullen för att samla fler rekryter till upproret – vad kan gå fel?
Efter ett stilla uppvaknande i Sputniks lya, följt av spaning mot betraktarbevakade apöar; en incident med en luftmuräna; nervgiftad Chase; och undviket metallmissfoster — så sitter nu våra vänner under trädgrenarna, tätt ihopkurade, mitt i ösregnet. Aas har en skuld att betala till hararna, Chase har hemlängtan, och Sputnik och Apollo är förvirrade följeslagare.
Vad är egentligen deras plan, i den fortsatta kampen om frihet?
Efter ett genidrag av Apollos torterar-alterego “Galax” och en trovärdig föreställning av vilddjursbjörnen Gorm, eller ja, Chase – har våra vänner lyckats med bravaden att rädda en av råttledaren Bettets kattfångar, men också lämnat Råttborgen med nya bundförvanter, och helt utan bråk. Ett lyckat uppdrag med alla mått mätt. Så varför envisas nu Chase och Aas med att vilja ta sig tillbaka till apornas öar? Det är som upplagt för trubbel i Paradisdalen…
